Skärbäcks kanal grävdes för hand mellan åren 1915 och 1920 för att ordna elförsörjningen till ett antal hushåll. Den bestod av en 400 m lång och mellan 3 och 4 meter bred kanal, en vattentub och en turbin.

Anläggningen är en mans verk – Josef Johansson hette han. Mjölnare, kvarnbyggare, kraftdistributör m.m. hade han kunnat använda som titel. Han ansågs ha en ingenjörs kunnighet utan någon som helst teoretisk utbildning och dessutom var han utrustad med en arbetsförmåga som överträffade det mesta.

Lillsjön i Skärbäck har sitt utlopp i en liten å som går ner till Storsjön. Alldeles i utloppet fanns tidigare en damm med en kvarn, som har legat där så länge man kan minnas. Kvarnen hade två stenar och drevs av ett vattenhjul, som var ungefär 3,5 m i diameter. Omkring 400 m nedanför kvarnen fanns ytterligare ett vattenfall som hade utnyttjats för att driva en liten såg. Josef Johansson såg genast att här skulle det gå att utnyttja fallhöjden i båda vattenfallen genom att gräva en kanal bredvid den dåvarande ån. Kanalen skulle dras fram utefter en brant slänt och efter markundersökningar och avvägningar var Josef Johansson snart klar att sätta igång grävningen. 

Kanalen är ett trevligt utflyktsmål, vilket den upptrampade stigen på kanalbanken vittnar om.

Numera har Ramkvilla hembygdsförening ett avtal med ägaren med rätt att disponera kanalen samt sköta underhållet av densamma. Detta säkrar tillgången till kanalen som besöksmål och historisk miljö.