Under perioden 15/11 till 10/12 samlar vi lite julgåvor till ”våra” 61 barn på barnhemmet i Kedainiai, Litauen, till de 140 inkomstlösa familjerna i samma kommun samt ett sjukhem i Jotainiai.

Känner du att du har råd att bidraga med en burk/påse pepparkakor eller andra torra kakor, kex, O’boy, russin, fikon, nötter, kryddor, ris, pasta, havregryn, vetemjöl eller socker, så blir glädjen stor.

En chokladbit, en klubba, småpaket russin eller lite smågodis, allt är välkommet. Vi försöker få ihop 70 godispåsar! Andra förslag är ljus, värmeljus, servetter, konserver, bitsocker eller ett paket kaffe till de äldre. Hygienvaror är ständiga bristvaror både på barnhemmet, i familjerna och på sjukhemmet. Kanske kommer du själv på något annat, det mesta är gångbart, dock ej färskvaror.

En liten sak gör stor skillnad för den som inget har!

Varorna kan lämnas hos oss på Solrosvägen 28, Rottne. Är vi inte hemma finns en låda i carporten, där du kan lägga ditt bidrag. Skriv gärna från vem det är.

Vi kan också hämta (ring 0470-914 09, 070-966 19 40). På Birka kan du lämna till Nina.

Sista dag för inlämning är lördag 10 december. Vill du ge ett ekonomiskt bidrag är kontot 9420 443 3987 (Forexkonto, mott. Isaksson)

TACK för att ni bidrar och hjälper oss att sprida julglädje!
Barbro, Rune, Nina Isaksson

P.s. Insamling av kläder, skor och liknande, sker under perioden 3 – 30 april 2017.

Historien bakom insamlingen

Det startade med en vanlig turistresa till Litauen år 2011. Vi hade aldrig besökt landet tidigare och visste inte så mycket om det. Vi uppmanades att ta med en del hygienartiklar, eftersom vi fick möjlighet att besöka ett barnhem under resan. Det blev ett möte med en annan verklighet än vår, trots att det fågelvägen är bara 40 mil till Litauen.

Efter hemkomsten samlade vi in ett 60-tal säckar med kläder och leksaker och åkte över. Denna gång till ett annat barnhem beläget i Kedainiai, en stad lite mindre än Växjö. Den ligger 24 km norr om Växjös vänort Kaunas. Vi hittade ett åkeri, som hjälpte oss få över grejorna. Glädjen blev stor och bland det först (och sista) man frågade var om vi tänkte komma tillbaka. Det var ju svårt att säga nej, när man såg behovet. Så vi har fortsatt att samla förnödenheter och fått iväg en lastbil per år.

(Utdrag hämtat från SockenMagazinet april 2016, nr 193)